Magnificat (2022) av Linnea Axelsson

Ska jag låna ut min kropp till min barnlösa vän? frågar sig berättarjaget i Magnificat. Enligt Aiskylos, som citeras i bokens början, är modern ”en främling blott som skänker skydd åt plantan”. Eller? Magnificat är berättarjagets berättelse bakom beslutet:Hon lider kval, pendlar mellan att säga ja och nej till sin vän, pendlar mellan nu ochFortsätt läsa ”Magnificat (2022) av Linnea Axelsson”

op.101 (2021) av Horace Engdahl

Op.101 står för Beethovens opus 101 som inte liknar kompositörens andra sonater; den är oöverstiglig att både spela och att höra på. Horace skriver att ”op.101 är en prövning” och ”det finns inget riktigt slut…” Horace skriver i op.101 om sitt livs prövning i samband med att hans bästa vän fällts för våldtäkter och dömtsFortsätt läsa ”op.101 (2021) av Horace Engdahl”

Kaffe med mjölk (2022) av Ella-Maria Nutti

En cancerhistoria där dottern är ovetande om sin mors sjukdom. Ur ömsom moderns ömsom dotterns perspektiv berättas om en helg i Stockholm, dit modern åker från Gällivare, för att öga mot öga ge beskedet till sin dotter (som bor i Hökarängen och studerar juridik vid Stockholms universitet). Modern brukar aldrig hälsa på dottern som iFortsätt läsa ”Kaffe med mjölk (2022) av Ella-Maria Nutti”

Singulariteten (2021) av Balsam Karam

Mammor som söker sina barn. Den ena letar längs strandvägen där dottern arbetar och den andra mamman letar inuti sig själv; läkare har förklarat för henne att hennes ofödda är död. Ingen av mammorna vill ge upp letandet, ingen vill acceptera. ”Vilken mamma tar inte livet av sig när ett barn dör?” (s.151) Mammornas gripandeFortsätt läsa ”Singulariteten (2021) av Balsam Karam”

Utsikter (2022) av Christian Munthe

En intressant novellsamling om människor som överlever (om judar som överlevde andra världskriget, om personer som överlever närståendes frånvaro eller död, vänners död, hemliga kärlekars död. En mytomspunnen person överlever myten om sig själv. Mänskligheten överlever i rymden). Döden lurar i alla noveller som samtliga slutar med stark knorr. Berättelsens tid binder novellens fabel: DetFortsätt läsa ”Utsikter (2022) av Christian Munthe”

Detaljerna (2022) av Ia Genberg

När en människa lämnar ditt liv stannar en del av den kvar inom dig. Kanske ryms det i en detalj som att hon älskade Paul Austers böcker ( att det är henne du tänker på när du står utanför Austers hem i New York). Kanske för du dialog i ditt huvud med den försvunna. BerättarjagetFortsätt läsa ”Detaljerna (2022) av Ia Genberg”

Sörjen som blev (2019) av Anna Takanen

Det var en gång en familj med mamma, pappa, storebror Timo och lillebror Leevi, men kriget kom. Pappan och hans bröder placeras vid samma utpost, försvarar varandra, försvarar Finland, men ”Så läcker Väinös [pappans] unga blod till slut rakt ut i den torra sommarjorden”. Mamman blir ensam med sina små, men tänker inte skicka demFortsätt läsa ”Sörjen som blev (2019) av Anna Takanen”

Förintelsens barn (2021) av Margit Silberstein

Vad hände med de överlevandes barn och deras barnbarn? Silberstein (född 1950) berättar om traumat hon ärvde av sina föräldrar och som hon i sin tur för över till sina barn (födda 1990) – trots att hon gör allt för att förhindra det. Ironiskt nog är förhindrandet/beskyddandet en del av familjetraumat: Ibland ligger hon sömnlösFortsätt läsa ”Förintelsens barn (2021) av Margit Silberstein”

Fråga aldrig om Marianne (2021) av Carolina Neurath

Marianne dog som barn 1979 men den egentliga dödsorsaken döljs för släktens barn som var ofödda när det hände. Carolina, född 1985, botaniserar som barn bland fotografierna hemma hos sin farmor, tittar på fotografiet av Marianne. ”Fråga aldrig om Marianne”, mumlar Mariannes mamma; Carolinas farmors syster, som också är på besök. Carolina ställer inga frågorFortsätt läsa ”Fråga aldrig om Marianne (2021) av Carolina Neurath”

Barndomsbrunnen (2021) av Göran Greider

Det handlar om Greiders svåra sjukdomstid och hans (barndoms)minnen, som i och med att han blir sjuk ”söker upp” honom. Han skriver i brutna rader, eftersom han är så trött, men han skriver och texten som växer fram griper tag i mig: Han beskriver hur det är att bli hjälplös som ”ett litet senapskorn iFortsätt läsa ”Barndomsbrunnen (2021) av Göran Greider”