Livlina (2021) av Happy Jankell

Livs hälsoångest har målat in henne i ett hörn av livet, har gjort henne ensam och begränsad, fokuserad på EKG, levervärden och mediciner. Men hon röker Lucky strike och dejtar på Tinder: Det finns hopp om förändring. Liv börjar dejta en läkare, som skriver ut Oxascand och gör gratis hälsokontroller. Hon oroar sig för att han ska känna sig utnyttjad av henne…

Det är spännande att följa Livs liv under nio turbulenta månader från höst till vår, följa hennes utveckling under en sårbar tid där hälsoångest är ett sätt att kontrollera det oförutsägbara. Det smärtar när de bakomliggande orsakerna träder fram.

Livlina är skriven som en dagboksroman och huvudpersonen påminner lite om en ung Bridget Jones i 2018-talstappning. Liv speglar sig i sin lyckade syster Lina och känner sig misslyckad, kan inte se sina egna tillgångar. Jag känner ömhet för Liv och hennes tillkortakommanden och undrar vem jag själv hade varit som 22-åring i sociala medier, i tindrets tid.

Dialogen fångar karaktärernas personligheter på pricken ( ”Jag är pank, jag är lost, å, jag har fan inget hopp” sjunger ett Tinder-ragg ((en trummis)) för huvudpersonen, som bekräftar artigt). Författarens beskrivningar av människor och situationer ger omedelbara bilder och skrattexplosioner (trummisens tänder som ”går ton i ton med hans smutsgula hus”). Nytt ord i mitt vokabulär: bootycalla någon.

Läs Livlina! En spännande bok med både humor och allvar. Längtar till nästa bok av Jankell!

Tisdagstrion: Skola & arbetsliv

Jag bidrar med tips på böcker vars huvudpersoner studerar på läkarlinjen/är praktiserande läkare:

1. Jag vet allt det här (2016) av Annika Paldanius handlar om ett tjejgäng läkarstudenter på Göteborgs universitet. En av dem blir deprimerad vilket skakar om dem alla; de trodde att de var oövervinnerliga. Boken känns självbiografisk (författaren är läkare som gått utbildningen i Göteborg).

2. Nästa! (2020) av Nina Lykke handlar om husläkaren Elin som har en äktenskaplig kris och flyttar in på sitt mottagningsrum. På dagarna lyssnar hon på patienternas i-landsproblem och på kvällarna pratar hon ut med sitt skelett Kalle. Dråpligt med mycket humor.

3. Doktor Glas (1905) av Hjalmar Söderberg handlar om en läkare som brukar hålla sig till lagen, men när prästens fru anförtror honom sina äktenskapsproblem gör han undantag. En riktigt bra dagboksroman! Den känns mycket modernare än sina 117 år.

Bidra med boktips du också! Gå in på Ugglan&boken och lämna en länk samt läs många fler boktips.

Vem dödade min far (2019) av Édouard Louis

En rörande skildring av en trasig pappa. Det är som att sätta på en kran när berättelsen närmar sig sitt slut.

Édouards pappa var aldrig hel, föddes in i en fattig familj där fadern söp, där det förekom våld. Han misslyckades med skolan, fick jobb på fabriken, som slet ut honom, precis som den slitit ut hans far och farfar.

Édouard vänder sig direkt till pappan med sin berättelse: ”Du läste aldrig vidare. Att sluta skolan så tidigt som möjligt var för dig en fråga om manlighet, sådan var ju normen i den värld där du levde: att vara manlig, inte bete sig som en tjej, inte vara någon bög” (s32). Det blir komplicerat för pappan att förhålla sig till sin ”tjejiga” son och många av Édouards minnen handlar om att fadern inte accepterar honom för den han är.

Édouard återger ofta sina minnen i kombinationen ont minne med ett bra slut. ”Vi kör på vågorna!”, sa pappan till lille Édouard och satte av med bilen rakt mot havet (pojken trodde att de körde mot döden), men pappan började köra längs med strandlinjen, så att det såg ut som att de körde på vågorna.

Boken är ett sårigt kärleksporträtt, men också en hämnd på de franska makthavare vars reformer sänkte pappan. Macron finns med bland de nämnda. Denne minskade socialbidraget med fem euro, vilket kan utgöra skillnaden mellan att kunna betala hyran eller bli vräkt, men det förstod inte Macron,

”Vill man få råd att köpa en kostym är bästa sättet att jobba”, sade Macron till de t-shirtsklädda arga arbetarna, vilket får mig att tänka på ”Varför äter de inte bakelser?” (som Marie Antoinette sägs ha sagt när det franska folket saknade bröd för dagen).

”Varje samhälle bör bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta” sade Gandhi och enligt detta mått mätt får Frankrike låg poäng. I Édouards pappa ser jag närstående och bekanta som också fått fattigdomsrelaterad förkortad levnad.

Detta är den andra boken jag läser av författaren och fler kommer det bli. Jag har tidigare läst Våldets historia som också lämnade mig helt tagen.

Tisdagstrion: OBS! (En titel på varje bokstav O, B och S)

1. Obehaget om kvällarna (2021) av Marieke Lucas Rijneveld handlar om en nutida dysfunktionell bondefamilj i Holland, sedd ur ett barns perspektiv. Obehag råder ständigt; barnet och hennes syskon är lämnade vind för våg. Trots allt obehag är den läsvärd, gripande.

2. Bröd och mjölk (2022) av Karolina Ramqvist är en självbiografi via olyckliga och lyckliga matminnen, som sätter igång ens egna minnen: Lean Cuisines färdigrätter… En värdefull läsupplevelse.

3. Skapelsen (2017) av Kjell Espmark (1930-2022) handlar om orsaker bakom döden (människokategorisering, rasbiologi, förintelsen). Det är gripande dikter; Espmark, som var same, såg sina egna förfäder förevigade på bilder tagna av rasbiologen Herman Lundborg:

”Herman Lundborgs förstoringsglas.
Det blinkande stålblå ögat
på andra sidan linsen tvekar
om jag ska fösas tillbaka i kåtan
eller släppas in i nästa avsnitt
av Den tusenåriga planen.”

Fler tips på temat finns på Ugglan&boken dit du även kan länka dina egna tips!

Sammetsdiktaturen (2021) av Anna-Lena Laurén

Det är kusligt att idag år 2022 läsa i Lauréns bok från 2021 om ryssarna som ”skramlar” med sina tomma hot, att de vid eventuellt anfall lämnar efter sig ”halvmesyrer” som t.ex. östra Ukraina 2014 (de försökte ju inte ta mer än så – då).

Den finlandssvenska Laurén har levt i Ryssland sedan 2006, talar ryska, arbetar som utrikeskorrespondent och ger med sin bok en intervju- och erfarenhetsbaserad inblick i rysk mentalitet:

Ryssar är i allmänhet otydliga, svarar sällan på ställd fråga, vilket är sovjetsystemets fel, enligt en anonym rysk pressekreterare som Laurén intervjuar.

Ryska makthavare refererar ofta till skönlitteraturen som om den vore fakta, berättar Laurén. Maria Zacharova, pressansvarig på ryska UD, försvarade Ryssland mot anklagelser om giftmordförsök på en rysk agent i Salisbury 2018 genom att dra ett James Bond-argument. ”Bonds uppdrag är inte att rädda världen. Det är att skydda det brittiska imperiets intressen”, citeras Zacharova, som med litteraturens hjälp lägger skulden på engelsmännen istället. Fascinerande retorik. När Putin anklagades för valfusk 2011 kallade han sig själv för Mowgli och kritikerna för apflocken…

Ryska makthavare anser att man agerar precis som alla andra stadsledningar: alla ljuger. Dock erkänner de ryska aldrig utan ”blandar korten”, hoppas på att allt ska falla i glömska, menar Laurén. Det ryska folket är lögntåligt, räknar med att makthavare ljuger, är korrupta och att det är likadant överallt i världen. ”Att ständigt vara omgiven av kulisser får till sist människan att tro att kulisserna är normala. Man slutar reagera på dem”, skriver Laurén.

Laurén berättar också om den lilla världen i Ryssland – återger situationer på bussen, badhuset och tåget. Det är fascinerande och ofta komiskt att läsa om hennes vardag i Ryssland. När ryssen i telefonen säger ”njet” men menar ja, surnar hon till och konfronterar denne, vilket är svårt att relatera till; förstår jag beteendet (ryssar säger initialt alltid njet) så förstår jag och är nöjd med det, ställer ingen mot väggen. Å andra sidan är jag inte journalist som Laurén, vars gyllene spade är med även på fritiden.

Jag brukar läsa Lauréns krönikor om Ryssland i Dagens nyheter och denna bok är ett hopkok av dessa. Mycket läsvärd! Läs och begrunda bakgrunden till det som sker idag.

Röda korset (2017) av Sasja Filipenko

Minsk, Belarus, 2001. En gammal dam som överlevt Gulag återberättar sitt liv för sin nyinflyttade granne, en ung man som blivit ensamstående med sin bebis och genomgår en kris.

Den gamla damens levnadsberättelse är Kafka-lik; som ung får hon ett femton år långt lägerstraff på oklar grund. Hon efterhandskonstruerar brott att sona för att skapa mening med sitt liv – och skuldkänslorna håller henne vid liv.

2001 har damen hunnit bli 91 år gammal och fått Alzheimer, ”en gudagåva” att slippa minnas allt hon förlorat pga Stalin och senare regimer, men hon vill minnas, vill konfrontera gud när den dagen kommer.

Den gamla har ett rött kors på sin dörr (ifall hon inte skulle hitta hem). På 40-talet arbetade hon som översättare åt en sovjetisk myndighet, översatte Röda korsets namnlistor över tillfångatagna kamrater i fiendeland till kyrilliska bokstäver, vilket fick en avgörande betydelse för hennes liv.

Röda korset är en omvälvande berättelse; den växlar mellan 2000-tal och 40-tal, samtidigt som läsaren har sitt eget nutidsperspektiv (mycket har hänt de senaste 20 åren). Författaren återger delar av autentiska dokument, bl.a. Röda korsets brev. Läsningen blir intressant; jag går från klarhet till klarhet.

Läs Röda korset! Jag hoppas på fler översättningar av Filipenkos böcker.

Tisdagstrion: Ett barn blir fött

1. I Ronja Rövardotter (1981) av Astrid Lindgren föds Ronja en åskvädersnatt när en blixt klyver rövarborgen itu. Detta blir symboliskt för det som komma skall: Ronja blir äldre och hennes far släpper motvilligt ut henne i skogen/världen, men när hon går emot hans värderingar är splittringen dem emellan ett faktum. En gripande berättelse om att bli vuxen och gå sin egen väg, mot sin förälders vilja.

2. Kejsarn av Portugallien (1914) av Selma Lagerlöf börjar med att Jans dotter föds, vilket gör honom sårbar av kärlek; det ”sätter igång hans hjärta”. Dottern växer upp, beger sig till storstaden, far illa där och vad händer då med Jans hjärta? Sorgligt och vackert om en fars villkorslösa kärlek till sitt barn.

3. I första kapitlet i Charles Dickens Oliver Twist (1838) dör Olivers mor i samband med hans födsel: ”Oliver cried lustily. If he could have known that he was an orphan, left to the tender mercies of church-wardens and overseers, perhaps he would have cried the louder”, skriver Dickens. Samhällskritisk läsvärd klassiker!

Fler boktips på tema Ett barn blir fött finns på Ugglan&boken, dit du även kan länka egna boktips.

Om någon skulle komma förbi (2022) av Thomas Korsgaard

Om någon skulle komma förbi bondgården när tonåringen Tue sitter i äppelträdet och skiter ned på sin familj som står nedanför skulle det göras orosanmälan.

Ingen kommer just då, men folk kommer förbi på konfirmationskalas eller för att driva in lånade pengar. Folk vet att mamman är sjuk, att pappan ensam tar hand om hem och gård – en övermäktig uppgift för en person; de riskerar att gå i konkurs. Ingen hjälper dem. På byn skvallras det om mamman som inte kan ta hand om sina barn.

Berättelsen är osentimentalt berättad av Tue, som har en förmåga att trösta sig själv: ”Det fanns så många andra dåliga människor i världen att jag omöjligt kunde vara den värsta”. Tue knyter an till bra personer i sin närhet som bekräftar honom och hans dröm om att i framtiden lämna byn. ”Du är inte dum”, sa hon [hans lärare]. ”Jag tror det är bra för dig att öppna ett par böcker på allvar”.

Den dysfunktionella familjen och släkten skildras utan fördömanden. Dialogerna bidrar till det:

Trots det osentimentala författargreppet, eller kanske tack vare detta grepp, blir jag känslomässigt berörd. Det råder misär men känslan av att det inte alltid kommer vara så här för Tue bär mig genom berättelsen, får mig att orka ta den till mig.

Läs denna hemska men hoppfulla barndomsskildring!

Tisdagstrion: Negation i titeln

1. Det kommer inte alltid vara du (2022) av Petra Backström är en kärlekshistoria mellan jag (27-årig tjej) och du (gift tvåbarnsfar). Jag-berättaren vänder sig direkt till du:et. Gripande och tänkvärt. Kan vara den bok som berör mig mest i år.

2. Jag vill inte tjäna (2009) av Ola Larsmo handlar om en manlig gynekolog i 1880-talets Uppsala. Hans uppgift är att regelbundet undersöka stadens prostituerade och sända dem till kurhuset vid eventuell sjukdom, men han engagerar sig mer än så, hjälper dem med sådant som är olagligt. Mycket läsvärd, känns dokumentär.

3. NEJ sa lilla P (1998) av Inger och Lasse Sandberg handlar om Lilla P som var ett ovanligt envist barn: ” Hon sa bara nej, nej, nej till allting. Hon sa nej när hon skulle bada, och hon sa nej när hon skulle upp ur badet. Hon sa nej när hon skulle till dagis, och hon sa nej när hon skulle hem från dagis. Alla var så bekymrade. Vad ska vi göra med lilla P?” Men ibland är det bra att säga nej, t.ex när en främmande farbror vill visa sina kaninungar i källaren. Den bästa barnboken, så synd att den bara finns på bokloppis. Hoppas på en nyutgåva.

Fler tips på temat finns på Ugglan&boken. Dit kan du även länka egna tips!

För levande och döda (1989) av Tomas Tranströmer

Livets gåta i maneter, ödlor, ormar, fjärilar och trädgrenar. Kyrkor och katedraler med sina valv efter valv, återspeglar valv efter valv inom människan; avbildar gåtan.

I dikterna är de döda och de levande i samma värld men åtskilda: ”Världen är en, men väggar… och väggen är en del av dig själv” (s.24). Det som är tomt är i själva verket öppet ( se citatet på bilden nedan)…

Citat ur dikten ”Vermeer” (För levande och döda, 1989, s. 25) på Tranströmerbibliotekets fönster, Stockholm

…och det som är långt borta, är egentligen nära:

”På jakt efter en brevlåda 
bar jag brevet genom stan 
I storskogen av sten och betong 
fladdrade denna vilsna fjäril. 

Frimärkets flygande matta 
Adressens raglande bokstäver 
plus min förseglade sanning 
Just nu svävande över havet. 

Atlantens krypande silver.
Molnbankarna. Fiskebåten
som en utspottad olivkärna.
Och kölvattnets bleka ärr.

Här nere går arbetet sakta. 
Jag sneglar ofta på klockan.  
Trädkronorna är svarta siffror 
i den giriga tystnaden. 

Sanningen finns på marken
men ingen vågar ta den.
Sanningen ligger på gatan.
Ingen gör den till sin.” (”Air mail” ur För levande och döda, 1989)

Diktjaget söker det nära i det avlägsna, saknar mod att vara nära. Texten är omvälvande, skapar svindel; en båt ”som en utspottad olivkärna” i Atlanten.

Läs För levande och döda!